Minns du hur korovan smakade? (utdrag)

gamla trädgårdar i Lycksele

Elfsvik

Det finns många trådar att nysta i för den som går på jakt efter gamla träd­gårdar i Lycksele. Och det visar sig snabbt att Lycksele ruvar på många okända trädgårds­skatter och stolta anor. När vi som inledning till projektet bjöd in allmänheten till en träff för att tala om minnen från odling förr i tiden, dröjde det inte länge förrän minnena spirade. Kända odlare från svunna tider trädde fram liksom hågkomster från barn­domens ogräs­rensning och rovgallring, och tips om gamla trädgårdar vällde fram.

På mitten av 1800-talet inleddes en statlig satsning för att få den växande befolkningen i Sverige att bli mera självförsörjande genom att odla mera grönsaker, frukt och bär. Men det dröjde egentligen ända fram till 1930-talet innan denna satsning började få någon som helst effekt i Lappland.

Holmen

För när man talar om trädgårdsutvecklingen i Norrland måste man näm­ligen hålla i minnet att det är en enorm skillnad mellan Lappland och Norrlandskusten. Lappland är en helt annan värld, inte minst när det gäller odlingsförhållanden. En blick på den zonkarta som tagits fram av Riksför­bundet Svensk Trädgård och som indelar landet i olika odlings­zoner, visar att Lappland består av zon VII-VIII samt fjällregion medan Västerbottens­kusten består av zon V. Ett bistrare klimat påverkar förut­sättningarna för odling av många växter. Ett exempel är att man längs kusten redan på mitten av 1700-talet möter odlingar av fruktträd i Skellefteå, något som än i dag är en sällsynthet i lappmarken.

Korova från Jämtland

När vi samlat äldre människor från trakten för att prata om vad de minns av odling i Lappland för länge sedan finns det något som liksom tänder ett ljus i ögonen på alla. Det är när man nämner ordet korova. För se korovan, den minns alla! De minns hur de åts råa och hur man skrapade ur dem med sked. De minns att de var stora, söta och saftiga. Och de minns förstås också hur de som barn pallade rovor ur grannens land – och att grannens ungar såklart pallade ur deras land!

Någon minns också att de urskrapade rovorna användes för att göra masker av, en dåtidens Halloween! Skalet kun­de förstås också bli en båt. En annan vet att farmor brukade koka rovorna, medan de flesta kommer ihåg att de användes råa och höggs i bitar åt korna. Blasten gavs åt grisarna.

1-kilos påsar från Lantmännen. Frön till andra växter skrev man efter från Weibulls. På 30- och 40-talet delade Hushållningssällskapet i länet också ut storpack av frön via träd­gårdssällskapen. Sedan vek man själv egna frö­påsar av grått papper. Tråkig ogräsrensning var det många som fick nog av som barn. Lärde sig odla gjorde man handgripligen genom att hjälpa till med allt från sådd till skörd och anrättning.

Holmen

Jag skulle ha gett väldigt mycket för att ha fått träffa fru Löfstrand. När äppelträden blommade som bäst arrangerade hon nämligen eleganta gardenpartys! Tänk att äntligen få klä upp sig i snyggaste klänningen och sätta den tjusigaste hatten (jag skulle nog ha tagit den ljusblåa, den med flor) i snitsig vinkel på huvudet, trä spetshandskarna på händerna och, dessvärre, även klämma in fötterna i något annat än foträta sandaler och klappra iväg på inte alltför höga klackar med den lilla chica väskan på armen – det hade verkligen varit en bra uppladdning inför gardenpartyt vi planerar på Lapplands Kulturbotaniska Trädgård att få assistans av ett riktigt proffs!

Det är om dessa kvardröjande trädgårdsminnen denna skrift ska handla. Den gör emellertid inga anspråk på att vara en uttömmande beskrivning av Lyckseles gamla trädgårdar, vi insåg tämligen snabbt att vi bara har gläntat på locket till skattkistan. Det finns många fler historier att berätta, odlare att möta och träd­gårdar kvar att upptäcka. Vår förhoppning är att vi har bidra­git till att en del av lappmarkens dolda trädgårdshistoria uppenbaras för fler.